fredag 19 oktober 2012

"Vart var du den 16:e oktober?"

Som väntat höll det inte särskilt länge sist. Har varit väldigt mycket med att ha kul med polarna, hitta jobb och att faktiskt börja jobba. Nu börjar bitarna så smått falla på plats, och jag tänkte göra ett återupplivningsförsök här.

Nåväl, slut på care-facing. Frågan som David Hellenius och andra kommer ställa om 20 år till sina talkshow-gäster är ju såklart "Vart var du den 16:e oktober 2012?". Dagen då tiden stannade. Dagen då fåglarna sket guld. Dagen då jag var sekunder från att lämna en fotbollsmatch innan dess slut. Dagen då Sverige vände 0-4 till 4-4 mot Tyskland. I Berlin. Tyskland som alltså har förlorat två matcher någonsin i VM-kvalsammanhang. Vilken insats!

Men det höll alltså på att bli en mardröm. Sveriges största kvalförlust någonsin kom faktiskt mot just Tyskland. 5-0 blev det den gången. Det var 1938. Det rekordet höll på att ryka all världens väg. Blir inget större utlägg om vad som hände den här gången, och det har främst tre anledningar:

  1. Jag vette fan vad som hände
  2. Jag tror fortfarande att jag fick en stroke och att ingenting av vad jag tror hände faktiskt hände
  3. Jag har typ minnesluckor mellan målen
Vad jag kommer ihåg glasklart är att jag såg matchen med några polare. Vid 3-0 i paus var man deppig. Efter 4-0 hade vi gråten i halsen. Jag var jättetrött och skulle jobba dagen efter, så vi var två stycken som bara var minuter från att röra oss hemåt. Sen hände det där "någonting" som ju händer ibland. Zlatan gör det första målet med en knapp halvtimme kvar. Jag kommer ihåg att jag i min mörka bitterhet säger någonting ironiskt i stil med "ett till snabbt nu så är vi med igen...................................". Då anade jag inte vad som var på gång. Hur rätt jag faktiskt hade. Mål nummer två kom ju blott två minuter senare, och då var känslan helt fantastisk. Det fanns ju faktiskt chans till en hedersam förlust! Tänk om vi kunde förlora med endast ett mål mot Tyskland! Det vore något det. Sen kom trean och man trodde inte det var sant. Rösten började ge med sig, men Sverige var ju faktiskt med igen! När Elm slutligen hängde fyran... EUFORI! Vi låg i en hög i soffan och kramades och bara skrek oss hesa. WOW!

Så mitt svar på frågan i rubriken: Red Room med polarna. En dag som jag aldrig kommer glömma.

On another note, och för att berätta lite om vad som komma skall: hittade lite gamla uppsatser från min utbildning som jag kikade igenom. En av dem, "Globalization's impact on sports in Sweden", skrev jag i kursen Sport Business Environments och är nog min absoluta favorit. Anledningen till det är att den verkligen flöt på så ofattbart bra och jag lärde mig väldigt mycket under tiden som jag skrev den. Men framför allt innehöll den ett gäng bra ämnen att skriva om här! Jag orkar inte göra det nu, men jag ska försöka göra det snart. Jag ska bland annat försöka förklara vart den svenska idrottsrörelsen har kommit ifrån, varför Elitserien är bättre än fotbollens Allsvenska, varför svenska fotbollsspelare flyr landet och hur invandringen har gett svensk idrott en boost. Annat som jag kommer skriva om är bland annat stängda vs öppna ligor, hur man kan utveckla samhället genom breddidrott och stora sociala fördelar som kan dras från elitidrott. Det klagas ju ofta på hur mycket elitidrotten kostar samhället - är det nödvändigtvis sant när man har tagit med alla steg i beräkningen? Mitt korta, enkla, svar är nej. Inte om man gör det på rätt sätt.

För att avsluta där vi började: ett klipp från tisdagens match. Är det den bittraste kommentatorn i modern historia när Sverige gör 4-4? Ptja, vad vet jag? Låter som att han är allmänt less på det mesta just då i alla fall :) 6 minuter in i klippet händer det.