Mörker... Totalt jävla mörker

Allt som jag drack under gårdagen var vatten och kaffe. Ändå vaknar jag med samma känsla som vid den värsta av bakfyllor. Känslan av ångest, smärta i kroppen och att man bara vill vända sig om, somna om och aldrig mer någonsin lämna sängen. Det enda man kan tänka sig är att krypa upp i fosterställning, slå på TV:n och hoppas på att allt bara försvinner. Aldrig tror jag att jag varit så nervös inför en svensk fotbollsmatch, och aldrig har jag varit så bitter efter en förlust.

Ska man vara lite skrockfull så tror jag även att jag stod för årtusendets jinx, alla kategorier. Bara timmar innan avspark skrev jag inlägget som förändrade allt i tippningsligan med grabbarna:

Maddafawkah!! Sjeva saknas i Ukrainas startelva. Visst att han är gammal som gatan, men han kändes ändå som ett av deras större hot. Han har rutin och det är på hemmaplan = han hade lyft sig till månen tror jag. Intressant!

Visade sig att han visst startade tillslut. Oops. Snacka om att ge svar på tal. Det enda jag kan säga är väl:

Förlåt, Sverige

Ska aldrig hända igen.

Det var dock inte bara att Sjeva var bra som gjorde att Sverige förlorade. Sveriges försvar var kasst. Undermåligt. Ovärdigt. Försvaret som fram tills nyligen har varit Sverige paradgren. Nu när trenden ute i Europa verkar vara att tänka på defensiven först så går Sverige likt ett trotsigt barn emot strömmen och satsar på ultraoffensiven. Jag klagar inte, jag älskar anfallsfotboll, men dagens uppställning kanske var lite i det värsta laget. Lite som bortamötet med Holland i kvalet. Kul att de vågar, men kanske lite naivt såhär i efterhand. Sveriges landslag i Goalball hade förmodligen gjort det bättre stundtals. Goalball är den där sporten i Paralympics där bara blinda får delta och de jagar en boll med en bjällra i och ska försöka göra mål. Jag tror inte ens de hade behövt bjällran för att vara bättre under vissa situationer. Jag litade på att Lustig skulle vara redo för spel, trotts att han knappt lirat i Celtic. Det var han uppenbarligen inte. Jag trodde att Granqvist skulle vara ett bättre alternativ än Olsson, då Olsson varit rätt knackig i landslaget. Det tar jag tillbaks, såhär i efterhand. Mellberg kändes även han som att han var ett steg efter lite då och då. Martin Olsson var väl den enda som kom upp i någorlunda standard där bak.

Sjevtjenko var dock grym. Tyvärr är det ju lätt att vara det när man inte har markering på sig, någonsin. Mellberg stod som fastgjuten vid 1-1 målet. Ingen markerade honom vid 2-1 målet. Den som var närmast var Zlatan, men jag tvivlar starkt på att Hamrén hade sagt "Zlatan, du markerar Sjeva" i omklädningsrummet innan matchen. Faktum är att jag tänkte på en liknande sak i slutet av matchen. Ukraina hade inkast högt upp på Sveriges planhalva och Sjeva stod ensam. Tre-fyra svenska spelare stod några meter bort, men ingen tog på sig att kliva upp på honom och markera. Man gör det för lätt för honom. Någon måste våga.

Elm och Källström då? Ja, det var nästan så att man gick för att kolla upp startelvan och se om Sverige verkligen startade med dem. Jag har sällan sett dem så odelaktiga. Deras normalt sett så überkänsliga fötter var som betongklumpar. Inlägg som vanligtvis alltid sitter som klistrade på medspelarnas pannor såg snarare ut som crossbollar ut mot andra kanten. Inte ett uns av känsla fanns i deras fötter idag. Framför allt inte i Elms, en av mina absoluta favoritspelare i landslaget. Inte heller lyckades Svensson vara någon större matchbildsförändrare när han kom in. Han gjorde väl knappast bort sig, men så bra var han inte heller. Källström spelade dock fram Zlatan till 1-0 målet, även om det knappast var det svåraste passet i hans karriär. Det visade dock på bra spelförståelse, då han tar passningen till Zlatan istället för att försöka avsluta själv. Jag tror även att det var han som väggade med Zlatan när han drog iväg den där missilen mot den ukrainska målvakten. Det skottet brände ta mig fan nästan hål på skärmen. Synd bara att han träffar målvakten, som förövrigt såg riktigt osäker ut i sina ingripanden.

Offensivt då? Toivonen till vänster kom aldrig in i matchen. Han rörde ju knappt bollen. Zlatan var Zlatan. Briljant stundtals, men vad hjälper det om resten av laget ser ut som avdankade spelare i korpens reservliga och bara står och stirrar. Rosenberg försökte i alla fall löpa, men han fick ju aldrig några bollar. Svårt att säga om det berodde på medspelarnas plötsliga inkompetens eller på att han tog fel löpningar. Känner i alla fall inte att det är han som bär skulden för Sveriges förlust. Larsson ute på högerkanten tycker jag också var duglig. Han jobbade bra hemåt och slet på framåt och hade några riktigt bra löpningar där han hade kunnat ställa både sig själv och sina medspelare fria. Tyvärr insåg inte hans medspelare det, utan de fortsatte passa Zlatan istället, vart de än befann sig.

Sen kom ju Svensson in istället för Toivonen. Bra tyckte jag, då får vi skyffla undan Elm ut på kanten. Han blev inte bättre för det, men han var inte i vägen i mitten i alla fall. Så blev det dags för Chippen att komma in. Bra, då tar de ut Elm, tänkte jag. Icke! De tar ut Larsson, som enligt mig varit en av de få som kommit upp i skaplig klass. Ett lite märkligt beslut enligt mig. Nu kom visserligen Chippen in och var ännu bättre, vilket känns kul inför framtiden. Han såg ut att trivas. Gick förbi sina spelare gång på gång och trollade likt Tobbe Trollkarl upp ukrainarna på läktaren. Tyvärr är det ju inte tillräckligt att en spelare presterar, så det räckte ju ändå inte i slutändan. Elmander imponerade inte direkt när han kom in heller. När han missade det där läget i slutet kände jag för att gå berserk och slå sönder halva rummet. Lyckligtvis har jag en väldigt lång stubin och brusar i princip aldrig upp och blir aggressiv, men där var det mycket känslor.

Vad som känns bra är ändå Sveriges inställning i inledningen av andra halvlek. Den ingav hopp. Spela så mot Chelsland och Frankrike och hoppet lever definitivt. Första halvlek var dock bedrövlig, och premiärnerverna var förmodligen enorma. Det verkade som att man pratade igenom det i paus, lugnade ner sig och kom överrens om att inte slå långbollar. I början av andra gick nämligen i princip allt längs backen, och det såg riktigt kul ut. Sen gjorde Sverige mål, och självförtroendet växte förmodligen ännu mer, bara för att gå ner på minus när Ukraina bara minuter senare gör 1-1 och 2-1.

Nu hoppas vi att man kan ta med sig det positiva och ladda om inför nästa match. Här är min startelva mot England baserat på dagens match:

Elmander

Chippen    Zlatan    Larsson

Källström    Elm/Wernbloom

Olsson    Mellberg    Olsson    En kon/stoppskylt

Isaksson

Kan tänka mig Wernbloom på mitten då jag tror att han skulle lyfta sig i det här läget. Han älskar ju sånt här. När de andra är livrädda så går han in och bara kör. Egentligen ingen favoritspelare, men han kan förändra ett mönster. Inte minst då ett dobbmönster i motståndarnas lår, även om det inte är det mönstret man hoppas på i första hand.

Skönt att se att Zlatan visar känslor också. Det märks på honom att han vill gå långt, han är ju i sin livs form och verkar väldigt glad för tillfället. Kommer bara resten av laget upp i normal standard så kan chansen fortfarande leva ändå. Nog för att han nästan kan vinna på egen hand, men lite hjälp behöver han ju. Med bara lite mer flyt så han ju faktiskt kunnat fixa både en och tre poäng igår. Jag tänker förstås på missilen och stolpnicken. Marginalerna är minimala.

Hade tänkt dra en analys på de tre andra matcher som har spelat också, men jag känner inte för att gå något djupare just nu. Chelse... Ehm, England såg stabila ut, även om det inte direkt var ögongodis som de bjöd på. Men fotboll går ut på att ta poäng, så det är svårt att klaga. Frankrike var mycket mer passivt än väntat, förmodligen mycket pga deras kopiöst vilsna defensiv, även om den aldrig kom ner i samma nivå som Sveriges.

Spanien - Italien i söndags, och Spanien imponerade inte. Märkligt nog startade man utan anfallare och det syntes tydligt. Det fanns ingen som kunde hota i djupled. Iniesta var enligt mig (och de flesta andra som det låter) lagets klart bästa spelare. Även Navas var grym när han hoppade in. Torres var även han ett hot när han kom in, men eftersom hans självförtroende verkar ha varit en del av Chelseas betalning till Liverpool så hjälpte inte det då hans avslut inte direkt höll någon högre klass. Jag hoppades på spansk seger här, och i det läget som Torres lyfte bollen över både målvakten och målet i slutet satt jag och svor och fräste för mig själv. Navas var ju helt sopren ute till höger om han släppt ut bollen där. Ingenting hade fått honom att missa den. Italien imponerade dock lite på mig. De visade prov på stor disciplin och kan bli farliga längre fram i turneringen. Jag har inte trott på dem inför EM, men får nog tänka om där.

Till sist, Kroatien - Irland. Jag trodde att Kroatien skulle få större problem än de fick, och jag blev lite imponerad av dem. Jag vill dock vänta med att utnämna dem till någon verklig utmanare till både slutspelsplats och finalplats tills de ställs mot lite hårdare motstånd. Irland är trotts allt inte samma sak som Spanien och Italien.

Nej, nu ska jag återgå till sörjandet en stund till, sen har jag plugg att göra innan Polen ställs mot Ryssland inatt. Den matchen blir högintressant!

Det är mycket känslor i sport. Mina just nu sammanfattas rätt bra här.