Lite kort kan jag väl säga att jag tycker att hon har fel. Bara för att man har klarat den internationella kvalgränsen så betyder inte det att man automatiskt ska få åka till OS. Kvalgränserna är endast riktlinjer. Varje land har bara ett visst antal platser i OS, och då har SOK valt att prioritera idrottare som har en realistisk chans på topp 8. Det har inte hon. Hon är rankad 51:a i världen. Det är visserligen bland de bästa i Europa, men vad hjälper det när man har ett otroligt antal asiatiskor som piskar upp en alla dagar i veckan?
SOK är ju ingen välgörenhet som skickar idrottare för att de ska få en häftig upplevelse. I princip de enda som skulle få ut någonting av att hon åker är hon själv, hennes närmsta, och en liten del av vårat lilla bordtennis-community som vi har i Sverige. Dock skulle det förmodligen bli på bekostnad av en utav herrarna som får åka. Missförstå mig inte, jag tycker inte att herrarna går före damerna. Även fast herrarna är rankade lägre än henne. I singel. Dock är det, som jag har förstått det, i dubbel som herrarna har chans. Och där håller de tydligen betydligt högre klass. Sen att de även får delta i singel är inget konstigt, eftersom att när de ändå är där för att spela dubbel så tar de ju inte upp någon mer plats i Sverige OS-trupp.
Matilda Ekholm in action
Skulle alla som har klarat de lågt satta internationella kraven få åka så skulle vi få extremt många tävlanden i OS. Kvaltiden för 100m är t ex 10.24. Jag skulle vilja se någon komma topp 8 på det. Anledningen till de låga gränserna är snarare att "blåbärsnationer" också ska få skicka deltagare, inte för att det är en stark indikator att man skulle tillhöra det absoluta toppskiktet inom sin idrott. Anledningen för att det öht finns en kvalgräns är ju givetvis för att man inte ska kunna skicka typ... Mig, om jag får för mig att börja hoppa stavhopp för Papua Nya Guinea. Det skulle bara bli parodi av alltihopa. Jag skulle skämmas. Mamma skulle förmodligen också göra det, och det skulle bara bli en soppa av alltihopa.
Här har vi ett praktexempel på att man har satt gränsen så lågt att även de sämre nationerna ska kunna skicka sin deltagare. Dock kanske gränsen var någon minut för låg här...
Nu jämför jag varken mig själv som stavhoppare eller Eric Moussambani med Matilda Ekholm. Hon är ju trotts allt bland de bästa i Europa. Men man kan helt enkelt inte skicka alla som klarar gränsen, det är lite det jag menar. Det kostar dessutom otroligt mycket pengar att skicka idrottare till OS. Inte bara då själva kostnaden att åka iväg, utan även saker som bidrag till idrottarna inför OS. I Australien räknar man t ex med att ett OS-guld kostar en bit över 30 miljoner dollar för skattebetalarna. Alltså en bit över 200 miljoner SEK. Att då slösa bort en chans till ett guld på någon som absolut inte kommer att ha någon chans känns ju inte helt okej. Igen, hon är otroligt duktig, men hon har bara oturen att vara det i helt fel sport där konkurrensen är mördande.
Nu kommer vi också in lite på idrottsekonomi. 200 miljoner för ett guld låter ju som makalöst mycket pengar som kanske skulle investeras bättre någon annanstans. Till saken hör att det är inte bara ett guld man får. Man får även sociala fördelar av det. Om en idrottare vinner ett guld, framför allt i större idrotter, så blir ju folket extremt stolta, glada och mer produktiva. Faktum är att i vissa fall så kan ett OS-guld ge ett litet, men ändå betydande, positivt utslag på ett lands BNP. Detta då pga att en glad och nöjd arbetare är en produktiv arbetare. Är du dessutom glad så mår du ju psykiskt bättre, vilket kan leda till en lägre sjukhusräkning för staten. Det var bland annat den biten som jag refererade till i mitt förra inlägg, där jag skrev att jag ska återkomma till hur elitidrott kan bidra till samhället eller något åt det hållet. Det finns även fler fördelar med idrottsliga framgångar, såsom ökad turism, ökad status utomlands och det faktum att en nöjd människa tenderar att spendera mer pengar, vilket ju även det leder till ökade skatteintäkter.
SOK spenderar helt enkelt inte de här miljonerna av skattebetalarnas pengar på idrottare för att vara snälla. Man räknar iskallt med att få tillbaka dem, antingen som skattepengar, eller i form av minskade utgifter. Tror jag. Det är i alla fall så det fungerar här i Australien, och med tanke på SOK:s agerande i det här fallet så kan jag inte tänka mig att det skulle vara annorlunda där. En hedrande plats i bordtennis smäller ju heller inte lika högt som en hedrande plats i någon större idrott, vilket är ännu en faktor som kan påverka beslutet. Jag vet i alla fall att jag skulle bli gladare om vi får en uppstickare som blir topp 10 på 100 meter än jag skulle bli om hon kom topp 10 i bordtennis. Det gäller även på damsidan för den som funderar... Och herrsidan i bordtennis.
Givetvis förstår jag hennes frustration och det måste vara otroligt surt. Men som sagt, hon är asbra i fel sport. Är man i europatoppen i princip i vilken annan sport som helst så är det ju glasklart att man ska få åka till OS. Tyvärr gäller inte det i bordtennis då asiaterna sopar mattan med resten av världen. Tyvärr. Och det är enligt mig varken diskriminering mot sporten eller henne som kvinna i det här fallet. Man prioriterar helt enkelt bara de med störst chans till bra placeringar i kulturellt viktiga svenska sporter.
Haha, så skriver man i början att det bara kommer bli ett kort inlägg... Jo, tjena. Som jag sa till pappa "Jag gillar att skriva, så man kanske skulle ha blivit författare eller biograf...". Sen kom jag på vad biograf betyder. Skippar det, va? Hur som helst, nu har jag säkert missat lite vinklar här eftersom att jag bara har skrivit allt i ett streck som det har poppat upp i huvudet, men då får jag väl återkomma till det någon annan gång.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar